Återigen tack! Tusen tack!
Pedro och co. kom nämligen med två brev från fru Eikedahl. Detta betyder, att dessa två brev har legat någonstans hemma hos Pedros, ty de var skrivna före de brev som Olle hade med sig i början av veckan.
Fick också brev från Grundströms i Adak.
Ja, klockan ett i natt så kom alltså Pedro och Roberto och viskade bakom dörren. Jag bjöd på kaffe och de ville ligga här, men jag sade att då blir Annie rysligt ledsen, hon hade nämligen bäddat åt dem alla uppe i det hus de en gång byggde åt Mirjam och Felipes föräldrar. Detta hus står inne i skogen på deras tomt. Anita och barnen är också med. Så idag är det fullt hus hos Olles, fyra som talar svenska.
Just nu är klockan kvart över 8 på morgonen.
Mirjam har jag skickat att köpa bröd, ty karlarna åt upp allt bröd jag hade i natt.
(Brödet tillverkades av indiankvinnor som bakade i en hemmagjord ugn byggd av lera/sten).
Solen går just upp och lyser så vackert över trädtopparna. Morgonen i Chaco kan vara underbar med fågelkvitter och alla andra djurläten.
Papegojorna har börjat sitt morgonpalaber. Ibland tror jag att de riktigt talar med varandra, ty det kan sitta en fågel i ett träd och kvittra och vips, så svarar det i ett annat.
Det finns ju inget grönt på marken, allt är bara något som liknar svensk pinnmo och som kommer som moln när det blåser. Sand är det då inte, fast här är halvöken.
Nu har träden mist sin vackra gröna färg, så det är riktigt höstlikt. Jag sitter vid matbordet och skriver och runt stolpstaketet ser jag taken på rishyddorna, samt rök från eldar.
Det är väl 6- 7 grader varmt idag.
Just nu känner jag ett behov av att stämma in i den pågående fågelsången utanför mitt fönster med sången ... "Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet!"
Tänk, vad en enda dag kan förvandla allt för oss.
En anhörig går bort och hela vår tillvaro bryts ur sina cirklar. Hur många gånger har jag inte tänkt på vad de 20 minuterna betydde för Hildegard Åström, när Ragnar och Göte gick bort till Esso för att köra in eller ut en lastbil.
Tjugo minuter senare låg Göte i sjukstugans bårrum, med allt vad detta betydde för Hildegard.
Nu ska jag städa lite innan det kommer några patienter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ska läsa allt du låter oss ta del utav imorgon, om din fantastiska mamma, så rent otroliga liv de hade som gav sig iväg till det okända, läste det du skriver, en liten svart handväska, kan nästan se henne. Glädjande att hon fick bo med barn och barnbarn igen, möta er och ha den gemenskapen, vilka vackra minnen.
Och tragiska också, det är både-och i livet.
Annas mamma: ja, det var så rörande. Det var allt hon hade med sig. Det hade blivit nåt misstag vid avresan, så resväskan blev kvar där borta och några fotografier. Nåt mer hade hon inte.Men så brydde hon sig inte i prylar heller .-)
Skicka en kommentar