Kära Elisabeth, Tommy, Maria och lilla Anna!
Som ni ser, så är vi fortfarande kvar i Buenos Aires.
Det går dock sakta men säkert framåt med tullhistorien och eftersom jag förståndigt nog tagit spanska böckerna i handbagaget, så har jag ju sysselsättning.
Men givetvis ser alla fram emot att få draga vidare.
Idag tänkte jag för första gången frossa och köpte mig 21/2 hg karameller, men när vi gått cirka 50 meter från godisaffären stod en blind man i ett gathörn.
Här får de inte tigga.
De har en skål med t.ex. vita kritor - eller 2 - 3 pennor - som de står och räcker fram. Sedan sticker folk åt dem en slant, men tar ej vad de bjuder ut.
Först lade jag i en slant, men sedan brände gottpåsen som eld i väskan, så jag gick tillbaka och stack den i hans hand.
Då kände jag hur jag gick ner ett halvt kilo på direkten; såväl fläsket som samvetet lättade!
-----
Kramar och hälsningar från mamma/svärmor och mormor!
3 kommentarer:
Det känns som när jag läser att du och din mamma har många likheter och mycket gemensamt i livssyn, värderingar, hon verkar så fri också och självständig, och humorn finns där hela tiden. Så roligt att läsa och intressant.
Ja Monica=Annas mamma
Monica: ja, kanske ,-)
Hon var härlig i alla fall.
Mycket humor och en stor portion självdistans!
Jag ska hälsa henne från dig ,-)
Skicka en kommentar