Nyårsdagen 1979 ...

Mamma har rest till Tartagal, men längtar tillbaka till Puntana.
Till djungeln.

----

"Nu har jag varit ensam här i över en veckas tid och som resultat av detta har jag inte sett en kackerlacka på två hela dygn. Varken dag eller natt.

Däremot måste det vara ett råttbo i något av rummen.

Medan jag har suttit här och skrivit brev till Ivar Sehlströms i Norsjö, har två små söta råtter lekt på golvet här - dessutom har någon kilat ut och in under den lilla springan som finns under dörren till Robertos rum.

En låg dock död på golvet här en morgon när jag sprutat som värst under skåpet här inne.

Råttorna får Olles ta itu det, de stör mej mindre än kackerlackorna.

Här har regnat i två dagar och sedan var det helmulet igår, så t.om. att jag kunde ha påslakanet
på mig på natten som var och inte behövde jag gå ut och duscha heller.

Riktigt skönt - men jag har inte lagat ett mål mat på hela veckan. Köpte en "gacho" - rund brödbulle - och en ostbit, så har jag druckit kaffe och ätit smörgås.
Jag har ingen längtan efter någon mat.

Det har dessutom fallit många mogna och goda mangos, som jag slukar begärligt.

Ja, det har varit nyttigt på många sätt att vara här.
Fortfarande, hela dagen, ekar luften av någon högröstad radiomusik.
Hela natten var det fullt med ungar och vuxna som var ute och sparkade boll , skrek och skrattade

Klockan 7 på morgonen tystnade skrålet från den stora mat, - och nöjeshallen nedanför porten och det blev vilsamt.

I tio minuter ....

Då började den andra musiken, fast högre och inte så skränig.

Ja, här har de visst - som i himlen - evig dag ....

Nu har jag gjort en paus och krattat gården och bränt upp lövet. Det är så fint, så det är rent beboeligt här nu.

Kl. 16.30.
Vilken tur!
All musik har tystnat!
Bara fåglarna kvittrar. Solen skiner och allt är väl. om under helgen. "